Besättningens anhöriga minns denna dag för alltid. Det gör även Roland Printzsköld, som idogt spanade efter DC-3:an i sin Saab S 18. Han berättar mer i sina memoarer Från spaningstunna till gödseltunna, som finns hos Disa förlag, här.
Fredagen den 13 juni 1952 sköts vår svenska DC-3:a ned under hemligt uppdrag över det område som var tillåtet mellan gränserna mot Väst och Öst. Det har gått 70 år och många viktiga detaljer är fortfarande höljda i dunkel, trots att hemlighetsstämplar har lyfts. Teorier finns det många.
Låt oss nu minnas de svenska flygare i olika befattningar från såväl svenskt flygvapen som Försvarets Radioanstalt (FRA), som dog och försvann från sina familjer. Många frågor återstår. Anhöriga till besättningen kämpar fortfarande för att få svar i saken.
Klockan i DC-3:ans cockpit hade stannat på 11:28 när man efter fem decennier fann vraket på 126 meters djup. Två besättningsmän återfanns i vraket och två andra några hundra meter därifrån på sjöbotten. Fyra av dem är spårlöst försvunna. En stor tragedi med många mysterier, som i mycket hamnade i skugga av ”Catalina-affären”.
Igår söndag höll Flygvapenmuseum i Linköping en minnesdag för händelsen som inträffade för sju decennier sedan. Guiden berättade med inlevelse kring i museets specialutställning ”DC-3:an som försvann”. Hans far var en av besättningsmännen i Catalinan som blev beskjuten när den skulle söka efter DC-3:an (alla i Catalinan överlevde tack och lov).
Sovjetunionen sköt alltså ned två svenska militärflygplan över internationellt vatten i juni 1952. (Det törs man knappt skriva i dagens läge, men det gör jag ändå, eftersom det är sant).
Christer Lokind höll ett intressant föredrag kring nedskjutningarna, eftersökningarna, den dag de äntligen hittade DC-3:ans vrak år 2003, politiskt efterspel och hemlighetsmakeri. Relationen mellan Sverige och Sovjetunionen blev minst sagt frostig efter nedskjutningen av DC-3:an, som var ute på topphemligt uppdrag. Lokind har flera decenniers erfarenhet från det svenska flygvapnet och militär underrättelsetjänst. Han har författat boken DC-3:an – Kalla krigets hemligheter (utgiven av Medströms förlag).
Roland Printzsköld var förstås på plats på minnesdagen, liksom vi på förlaget och en mängd andra flygintresserade. Vi stötte dessutom på en av Rolands flygarkamrater från spaningsflottiljen F3!
När vi ändå har en sorgegrop i halsen kan vi passa på att minnas alla svenska flygare som har dött under uppdrag och övningar för det svenska flygvapnet. Så många tragedier, som kan fylla hyllor med böcker men ändå aldrig beskriva hur det påverkade familjer, kärestor och framtid. En hel del av dessa olyckor blev Roland vittne till, vilket beskrivs i kommande bok, även om de allt är lite svårt att berätta om.
Tack till Flygvapenmuseum i Linköping för denna fina och upplysande upplevelse.
Besök Flygvapenmuseum i Linköping för en unik upplevelse. (Foto: L. Landin)
